Livsåskådning: Den humanitära straffteorin
Straffteori diskuteras alltför sällan. Här får vi höra den kända författaren C.S. Lewis tankar om detta.
Livsåskådning: Den humanitära straffteorin
Publicerades 2016-09-28

Bilden är från det kända fängelset Alcatraz


"Av alla tyrannier kan ett tyranni som ärligt utövas för sina offers bästa vara det allra värst förtryckande. "

-C.S Lewis. 

Följande text är en översättning av en text av C. S. Lewis, som kanske allra mest är känd som författaren till Narnia-böckerna. Lewis skrev dock även en mängd icke-skönlitterära böcker och texter, inklusive följande text. C. S. Lewis är såklart en stor författare, och jag får hoppas att jag inte slaktat hans text alltför mycket i översättningen av den.

En notis som kan vara intressant för libertarianer är att Rand, efter att ha läst Lewis bok ”Abolition of Man”, kallade honom för följande saker:

”an old fool”, ”the bastard”, ”the lousy bastard”, ”the abysmal bastard”, ”a pickpocket of concepts”, ”the cheap, drivelling non-entity!”, ”the cheap, awful, miserable, touchy, social-meta­physical mediocrity!”, ”this monstrosity”, ”a God-damn, beaten mystic at the Renaissance!”, ”the abysmal caricature”, ochslutligen, ”the abysmal scum!”.

Fantastiska förolämpningar! Och samtidigt som hon sade allt detta, anklgade hon även C. S. Lewis för ”ad hominem”.

Nåväl, mycket nöje.

Joakim Kämpe

behindbarsI England har vi nyligen haft en kontrovers gällande dödsstraffet. Jag vet inte huruvida en mördare är mer benägen att göra bot och bättring på galgbacken några veckor efter sin rättegång, eller i fängelsesjukhuset trettio år senare.

Jag vet inte huruvida rädslan för döden är ett nödvändigt avskräckningsmedel. Jag behöver inte för denna texts ändamål avgöra om det är ett moraliskt acceptabelt avskräckningsmedel. Det är frågor som jag inte kommer att beröra. Det jag vill prata om är inte dödsstraffet i synnerhet, utan den straffteori i allmänhet som under kontroversen har kommit att kallas den humanitära teorin.

De som förespråkar denna teori tycker att den är mild och barmhärtig, men i detta tror jag att de tar allvarligt miste. Jag tror att den ”humanitet” som teorin gör anspråk på är en farlig illusion och döljer en möjligtvis oändlig grymhet och orättvisa. Jag yrkar för en återgång till den traditionella eller vedergällande teorin inte enbart, inte ens huvudsakligen, för samhällets skull, utan för brottslingens skull.

Enligt den humanitära teorin är en bestraffning, om den rättvist förtjänats och i den grad den förtjänats, blott en hämnd, och således barbarisk och omoralisk. Teorin hävdar att det enda legitima motivet för att bestraffa någon är behovet av att statuera avskräckande exempel eller för att förbättra brottslingen.

När denna teori kombineras med tron att all brottslighet är mer eller mindre patologisk, vilket ofta sker, reduceras idén om att förbättra till helande eller läkning, och bestraffningen blir terapeutisk. Således ter det sig vid en första anblick som att vi har förflyttat oss från den stränga och självgoda uppfattningen om att vi bör ge de onda vad de förtjänar, till den barmhärtiga och upplysta idén om att vi bör ta hand om våra psykiskt sjuka. Kan något vara mer älskvärt än detta?

En liten poäng som tas för given i denna teori behöver dock göras explicit. Det som brottslingen utsätts för är precis lika tvingande som det var i det gamla systemet då vi kallade det för bestraffning, även om vi nu kallar det botemedel. Om en benägenhet att stjäla kan botas med hjälp av psykoterapi kommer tjuven givetvis att tvingas genomgå behandlingen. Annars kan inte samhället överleva.

Mitt argument är att denna doktrin, trots att den tycks barmhärtig, egentligen betyder att varenda en av oss berövas våra mänskliga rättigheter i det ögonblick vi bryter mot lagen.

Låt mig förklara varför. Den humanitära teorin avlägsnar förtjänsten från bestraffningen. Dock är förtjänsten det enda som kopplar samman bestraffningen med rättvisan. Det är endast i avseendet förtjänt eller oförtjänt som en dom kan kallas rättvis eller orättvis. Jag hävdar inte att frågan om en dom är förtjänt eller inte är den enda förnuftiga frågan man bör ställa sig när man diskuterar ett straff.

Vi må mycket väl fråga oss om straffet sannolikt kommer att avskräcka andra, eller om det kommer att omvända brottslingen. Men ingendera av dessa två frågor har det minsta att göra med rättvisa. Det är meningslöst att tala om ett ”rättvist avskräckande exempel” eller om ett ”rättvist botemedel”. Vi bryr oss inte om huruvida ett avskräckande exempel är rättvist, enbart om det är avskräckande nog.

Vi bryr oss inte om huruvida ett botemedel är rättvist, enbart om det är framgångsrikt. När vi således slutar att tänka på vad brottslingen förtjänar, och enbart fokuserar på vad som kommer att bota honom eller avskräcka andra, har vi underförstått helt och hållet avlägsnat honom från rättvisans sfär. Istället för en person, ett subjekt med rättigheter, ser vi honom som ett objekt, en patient, ett ”fall”.

”Mitt argument är att denna doktrin, trots att den tycks barmhärtig, egentligen betyder att varenda en av oss berövas våra mänskliga rättigheter i det ögonblick vi bryter mot lagen.”

Distinktionen blir än mer tydlig om vi ställer oss frågan vem som är kvalificerad att döma, när domen inte längre anses erhålla sin anständighet baserat på vad brottslingen förtjänar. Enligt det gamla synsättet var problemet om att bestämma den rätta domen ett moraliskt problem. Följaktligen var den domare som fattade beslutet en person som tränats i rättsvetenskap.

De har alltså tränats i en vetenskap som har att göra med rättigheter och skyldigheter och som, i alla fall ursprungligen, medvetet vägleddes av naturrätten och de heliga skrifterna. Det måste erkännas att strafflagen i de flesta länder, större delen av tiden, förändrats av lokala sedvanor, klassintressen, och utilitaristiska eftergivelser, i en sådan omfattning att dessa höga förlagor knappt går att känna igen.

Men den var aldrig principiellt, och inte alltid faktuellt, bortom samhällets samvetskontroll. Och när (låt oss säga i 1700-talets England) verkliga straff stod i alltför stark konflikt med samhällets moraliska uppfattningar, vägrade juryn att utdela en dömande dom och en reform genomfördes till slut.

Detta var möjligt eftersom strafflagens anständighet, så länge vi tänker i termer av förtjänst, är en moralisk fråga som varje människa har rätt att ha en åsikt om, inte för att han arbetar inom ett särskilt yrke, utan helt enkelt för att han är en människa, ett rationellt djur. Allt detta förändras dock så fort vi gör oss av med förtjänstfullheten. De enda två frågor som vi nu kan ställa oss är om straffet avskräcker eller botar.

Detta är dock inte frågor som någon har rätt att ha en åsikt om bara för att han är en människa. Han har inte rätt att ha en åsikt om dessa även om han, utöver att han är människa, även råkar vara en jurist, en kristen, eller en moralisk teolog. För det är inte frågor som rör principer, utan faktum. Och för sådana frågor gäller cuiquam in sua arte credendum (Reds. anm.: ung. tro på de som talar om saker som rör deras egna yrken, eller alla måste tilltros i frågor som rör deras egna färdigheter [min latin är klart undermålig]).

I enlighet med detta är det endast ”penalogerna” (låt barbariska saker ha barbariska namn) som kan avgöra hur sannolikt något är att verka avskräckande, och enbart psykoterapeuterna som kan avgöra hur sannolikt ett botemedel är att fungera. Det är meningslöst för resten av oss, i egenskap av människor, att säga: ”Men detta straff är otroligt orättvist, ohyggligt oproportionerligt, och inte alls vad brottslingen förtjänar”.

Experten kommer att svara, med perfekt logik: ”Vi har aldrig talat om förtjänst. Ingen har talat om bestraffning i enlighet med din föråldrade och hämndlystna förståelse av ordet. Här har du lite statistik som visar att den här behandlingen avskräcker. Här har du lite statistik som visar att den här andra behandlingen botar. Varför klagar du?”

Den humanitära teorin avlägsnar således dömandet från juristernas händer, samma jurister som folk med samvetskval har rätt att kritisera, och placerar det i händerna på tekniska experter vars särskilda vetenskapsområden inte ens använder sig av sådana saker som rättigheter eller rättvisa.

Det kan argumenteras att det är säkert att lämna brottslingar i sådana händer, eftersom detta överförande är ett resultat av att vi övergett den gamla idén om bestraffning och således av alla hämndmotiv. Det är inte värt att kommentera den enfaldiga uppfattningen om mänsklighetens fallna natur som en sådan tro implicerar. Låt oss snarare erinra oss att brottslingens ”botemedel” är obligatoriskt, och låt oss sedan se hur teorin faktiskt verkar i den humanitäres sinne.

Startskottet för denna artikel var ett brev som jag läste i en av våra vänstertidningar. Författaren argumenterade för att en särskild synd, som våra lagar nu för tiden ser som ett brott, framgent skulle behandlas som en sjukdom. Och han klagade på att under dagens system skulle förövaren, efter en tid i fängelset, helt enkelt släppas ut i sin vanliga miljö och förmodligen återfalla.

Det som han klagade på var inte att personen hade spärrats in, utan att han släpptes ut. Baserat på författarens botande synsätt borde förövaren, så klart, hållas inspärrad tills han hade botats. Givetvis är det endast de officiella fixarna som kan avgöra när så är fallet.

Det första resultatet av den humanitära teorin är således att byta ut ett bestämt straff (som till viss del återspeglar hur samhället moraliskt värderar den oförtjänst det rör sig om) mot ett obestämt straff som endast upphör då de experter som utdelar straffet, som varken är experter i moralteologi eller ens naturrrätten, säger till. Vem av oss skulle inte föredra att ställas inför rätta under det gamla systemet?

Det kan påpekas att jag i och med det upprepade användandet av ordet ”bestraffning” och av verbet ”åsamka” missrepresenterar humanisterna. De bestraffar inte, de åsamkar inget, utan de helar. Låt oss dock inte luras av vad saker och ting kallas.

Att tas utan medgivande från sitt hem och sina vänner; att förlora sin frihet; att genomgå allehanda attacker på ens personlighet, som den moderna psykoterapin har kunskap om; att omformas efter något sorts ”normalt” mönster som upptäckts i något laboratorium i Wien, som jag aldrig svurit en ed till; att veta att denna process kommer att fortgå tills mina fångvaktare antingen lyckats eller tills jag blivit klok nog att lura dem att tro att de lyckats – vem bryr sig huruvida vi kallar detta bestraffning eller inte?

Det är uppenbart att det inkluderar de flesta av de element som är orsaken till att alla bestraffningar fruktas, som skam, exil, träldom, och år av ditt liv som går till spillo. Endast en enorm oförtjänst skulle kunna rättfärdiga det. Men oförtjänst är just den föreställning som den humanitära teorin har gjort sig av med.

Om vi istället undersöker de som försöker rättfärdiga bestraffningens avskräckande karaktär, kommer vi att finna att denna teori är än värre. När du bestraffar en människa in terrorem, när du gör ett exempel av honom, då använder du honom som ett medel för att uppnå ett mål; någon annans mål.

Detta vore i sig en väldigt ondskefull handling. Inom den klassiska bestraffningsteorin var det så klart rättfärdigat på basis av att människan i fråga förtjänade det. Det antogs att detta först måste etableras innan frågan om att ”göra ett exempel av honom” uppstod. Man slog, så att säga, två flugor i en smäll. När man gav honom vad han förtjänade, satte man samtidigt ett exempel för andra att följa.

Men när vi tar bort förtjänsten från frågan försvinner bestraffningens moralitet helt och hållet. Varför i hela friden måste jag offras på detta sätt för samhällets bästa om jag inte förtjänar det?

Detta är dock inte det värsta. Om bestraffningens rättfärdigande inte vilar på förtjänst utan enbart på hur effektivt det är i att avskräcka andra, då är det inte absolut nödvändigt att människan vi bestraffar ens behöver ha begått brottet. Den avskräckande effekten kräver att allmänheten drar den moraliska lärdomen att ”Om vi begår en sådan handling kommer vi att lida precis som den där människan”.

Att bestraffa en människa som är skyldig, men som allmänheten menar är oskyldig, kommer inte att ha den önskade effekten. Att bestraffa någon som är oskyldig kommer dock att uppnå det önskade resultatet, såtillvida att allmänheten tror att han är skyldig. Alla moderna stater har dock makt nog att enkelt fejka en rättegång. När ett offer krävs för att sätta ett exempel, och ett skyldigt offer inte kan hittas, kommer avskräckandets alla syften att tjänas lika väl av bestraffningen (du kan kalla det ”läkandet” om du vill) av ett oskyldigt offer, så länge som allmänheten kan luras att tro att han är ondskefull.

Att bestraffa en oskyldig, det vill säga någon som är oförtjänt, är endast ondskefullt om vi erkänner den traditionella ståndpunkten att ett rättfärdigt straff betyder ett förtjänt straff. När vi väl har övergivit detta kriterium, måste alla bestraffningar rättfärdigas, om de ens måste rättfärdigas alls, på andra grunder än förtjänst. Där bestraffningen av den oskyldige kan rättfärdigas på dessa grunder (och det kunde i vissa falla rättfärdigas som avskräckande) kommer det inte att vara mindre moraliskt än alla andra bestraffningar. Om humanitären ogillar detta betyder det enbart att han lider av en baksmälla orsakad av den vedergällande teorin.

Det är faktiskt viktigt att notera att mitt argument än så länge inte förutsätter att humanitärerna drivs av ondskefulla intentioner, utan det fokuserar uteslutande på deras ställningstagandes logik. Jag hävdar att goda människor (inte dåliga människor) som konsekvent agerar i enlighet med detta ställningstagande skulle agera lika grymt och orättvist som de värsta tyrannerna.

I vissa fall kan de till och med agera betydligt värre. Av alla tyrannier kan ett tyranni som ärligt utövas för sina offers bästa vara det allra värst förtryckande. Det kan vara bättre att leva under en rovriddare än under allsmäktiga moralister. Rovriddarens grymhet vilar ibland, hans snikenhet kan vid vissa tillfällen mättats, men de som plågar oss för vårt eget bästa kommer att plåga oss utan slut, för de utför sina handlingar med ett gott samvete. Det må vara mer sannolikt att de kommer in i himlen, men samtidigt är det mer sannolikt att de skapar ett helvete på jorden. Deras vänlighet sticker som en outhärdlig förolämpning.

Att ”botas” mot sin vilja och botas från tillstånd som vi inte nödvändigtvis anser vara sjukdomar, är att sättas på samma nivå som de som ej ännu har blivit förnuftiga varelser, att klassas som spädbarn, idioter, och husdjur. Att bestraffas eftersom vi förtjänat det, oavsett hur hårt straffet är, eftersom ”vi borde ha vetat bättre”, är att behandlas som en människa skapt i Guds avbild.

I verkligheten måste vi dock acceptera möjligheten att vi kan leva under dåliga ledare som beväpnats med den humanitära straffteorin. […] Och när våra ledare är ondskefulla kommer den humanitära straffteorin att ge dem tillgång till det bästa tyranni-verktyg som ondskan någonsin haft tillgång till.

För om brottslighet och sjukdom anses vara samma sak följer det av logisk nödvändighet att alla sinnestillstånd som våra herrar väljer att kalla ”sjukliga” kan behandlas på samma sätt som vi behandlar brott, och de kan applicera ett tvångsmässigt botemedel. Det vore meningslöst att hävda att sinnestillstånd som inte tilltalar staten inte alltid behöver vara moraliskt förkastliga, och således inte alltid förtjänta av en förlust av frihet, för våra herrar kommer inte att använda sig av begreppen ”förtjänst” eller ”straff”, utan enbart av begreppen ”sjukdom” och ”botemedel”.

[…]

Även om behandlingen vore smärtsam, även om den vore livslång, även om den vore dödlig, kommer det endast att vara en beklaglig olycka. Intentionen var alltid terapeutisk. Inom vanlig medicin existerar det smärtsamma och dödliga operationer; så även här. Men eftersom de är ”behandlingar” och inte bestraffningar, kan de endast kritiseras av andra experter och enbart på tekniska grunder, aldrig av människor i egenskap av människor och med hänvisning till rättvisa.

”När våra ledare är ondskefulla kommer den humanitära straffteorin att ge dem tillgång till det bästa tyranni-verktyg som ondskan någonsin haft tillgång till.”

Det är därför jag anser det vara så viktigt att motsätta sig hela den humanitära straffteorin var än vi stöter på den. Den ter sig vid en ytlig anblick vara barmhärtig, vilket är helt och hållet felaktigt, men det är på detta sätt som den lurar goda människor. Felslutet började med Shellys påstående att skillnaden mellan barmhärtighet och rättvisa hittades på i tyrannernas domstolar.

Det låter ädelt, och det var sannerligen ett felslut tillhörande ett ädelt sinne, men skillnaden är viktig. Den äldre synen var att barmhärtighet ”mildrade” rättvisan, eller (högst av allt) att barmhärtigheten och rättvisan kysstes. Barmhärtigheten huvudsakliga poäng var att benåda, och att benåda någon innebär huvudsakligen att man erkänner dennes skuld och oförtjänst. Om brottslighet enbart är en sjukdom som behöver botas, och inte en synd som förtjänar ett straff, då kan den inte benådas.

Hur kan man benåda någon för att han har en böld eller lider av klumpfot? Den humanitära straffteorin vill helt enkelt avskaffa rättvisan och ersätta den med barmhärtighet. Detta innebär att du börjar vara ”snäll” mot folk innan du har tagit hänsyn till deras rättigheter, och sedan tvingar du på dem en påstådd snällhet som ingen förutom du själv upplever som snällhet, och som mottagaren upplever som en avskyvärd grymhet. Du missade målet. En barmhärtighet som är frikopplad från rättvisa växer till något obarmhärtigt.

Detta är den viktiga paradoxen. På samma sätt som vissa växter bara kan växa i bergsjord, verkar det som att barmhärtighet endast kan blomstra när den växer i rättvisans springor. Om den överförs till humanitarismens våtmarker, förvandlads den till ett människoätande ogräs, desto farligare eftersom den fortfarande bär samma namn som den sort som växer i bergen.

Vi borde för länge sedan ha lärt oss vår lärdom. Vi borde vara för gamla för att luras av de humana anspråk som bara har tjänat till att inleda alla de grymheter som utgör den revolutionära perioden som vi nu lever i. Dessa är de ”oljor” som kommer att ”försmå våra huvuden”.

C.S Lewis. 


Texten är ett något förkortat utdrag ur ”The Humanitarian Theory of Punishment”, som återfinns i boken ”Compelling Reasons”, och har översatts av Joakim Kämpe.

Originaltexten kan läsas här. En animerad video av Playmobile.com, och uppläst av Ralph Cosham, hittar du här.

Texten är återpublicerad från Mises.se.  

                           




Annons:


Ryska revolutionen 100 år
7 november 1917 inträffade ryska revolutionen, en händelse som mer än någon annan fullföljde konsekvenserna av människans förkastande av Gud, då den i stället överlämnade makten till egenmäktiga människor. Vi ser dess mönster och inflytande tydligt hos oss än idag.

Reformationen och musiken - inte bara församlingen
Idag är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser, vilket inledde reformationen. Ofta har församlingens nyvunna roll tolkats som något av ett lekmannaideal eller ett slags likställande av roller. Luther vill dock samtidigt behålla expertis på olika områden; ett av dem var musikens.


Intervju: Peter Ahlman från The Last Reformation Sweden
I Kristna kretsar så är de både älskade och hatade. Vissa kristna anser att de är den rörelse som är mest bibeltrogna, medans andra anser att de håller på med villolärar. Vi har intervjuat personen bakom The Last Reformation Sweden.

Krönika - Lars Bern
Trumps våta dröm – vänsterns och medias moraliska skeppsbrott
Trumps våta dröm – vänsterns och medias moraliska skeppsbrott
Lars Bern kommenterar de senaste skandalerna inom vänstern och media.


Nyheter - Utrikes - Vetenskap
Unik hjärtoperation utförd på Hadassah Medical Center
Unik hjärtoperation utförd på Hadassah Medical Center


Ekonomi
Efterfrågan skapar inte arbete
Efterfrågan skapar inte arbete
Det är nästan universellt accepterat idag att efterfrågan (läs: konsumtion) skapar arbetstillfällen. Den här övertygelsen stödjer den generella Keynesianska idén att regeringar bör ”stimulera” ekonomin, antingen genom finans- eller penningpolitik, när den genomgår en recession.

Nyheter - Israel
Israel dominerar cyber security-marknaden
Israel dominerar cyber security-marknaden




Nyheter - Mellanöstern
Palestinska skolor hyllar terrorister
Palestinska skolor hyllar terrorister

Sverige - Teknik
Sverige och Israel världsledande inom luftförsvarssystem
Sverige och Israel världsledande inom luftförsvarssystem


Krönika - Roger Klang
Demonstration förbi den judiska Synagogan
Demonstration förbi den judiska Synagogan
Varför fick Nordiska Motståndsrörelsen helt plötsligt så mycket utrymme i statsmedierna i samband med en för dem vanligt förekommande demonstration? Och varför drev tillståndsmyndigheterna på för att demonstrationen skulle gå förbi den judiska Synagogan i Göteborg? Jag funderade på det i flera dagar, kanske en vecka, tills svaret kom.

Politik - Svenska migrationskrisen
Sveriges nya instabilitet
Sveriges nya instabilitet
Om USA 2015 hade tagit emot en lika stor andel asylsökande, i förhållande till sin egen befolkning, som Sverige tog emot, så skulle USA ha tagit emot 5,2 miljoner asylsökande.


Utrikes
Alternativ för Tyskland, AfD, blir tredje största parti, enligt prognoserna.
Alternativ för Tyskland, AfD, blir tredje största parti, enligt prognoserna.
AfD är valets stora vinnare. I valet 2013 landade man med 4,7 procent av rösterna strax under femprocentsspärren. Partiet tog plats i 14 av Tysklands 16 delstatsparlament. Starkast är man i Sachsen-Anhalt med 24,2 procent och i Mecklenburg-Vorpommern med 20,8 procent.

Inrikes
Ny prorektor i Lund var inte valbar: får gräddfil till professur
Ny prorektor i Lund var inte valbar: får gräddfil till professur
Hur mycket våld kan man göra på det kollegiala systemet utan att förlora sin akademiska trovärdighet? Lund har för första gången hämtat sin prorektor utanför lärosätet, trots att uppdraget förutsätter att innehavaren redan har en anställning vid universitetet.


Krönika - Nima Gholam Ali Pour
Fake-News
Fake-News
Mainstream media är genom sina fake-news, antidemokratiska metoder och sanningsförakt ett hot mot demokratin.




Granskning - Sverige
Statistiker styr Sverige
Statistiker styr Sverige
Det är någon anonym statistiker som styr Sverige. Fraktionerad statistik läggs ut som uttömmande sanningar i medierna, på Sveriges Radio t.ex. Vem har inte råkat på följande korta påstående i media: Det finns fler kvinnor än män i Sverige.

Inrikes
Försvaret: Inget tvång för soldater att delta i Pride
Försvaret: Inget tvång för soldater att delta i Pride
Efter att JO och Försvarsmaktens personalansvarsnämnd slagit fast att den soldat som inte ville delta i Prideparaden genom att verka som lastbilschaufför i paraden hade den moraliska rätten på sin sida, så har Försvarsmakten svängt i frågan.


Inrikes
Uppsala inför ny bedömningsgrund: medlem i Saco-S krav för att bli adjunkt
Uppsala inför ny bedömningsgrund: medlem i Saco-S krav för att bli adjunkt
En aktuell utlysning av en tjänst som adjunkt i tyska vid Uppsala universitet anger att innehavaren ska ägna 50% av tjänsten åt ett fackligt uppdrag vid Saco-S-rådet.

Politik
När feminister ansluter sig till islamistiska terrorister
När feminister ansluter sig till islamistiska terrorister
Det är inte bara i Sverige som "feministiska" makteliten hycklar. Faktum är att de så kallade feministerna inte bara blundar för dessa hemskheter, utan deras närvaro vid dessa evenemang stödjer och legitimerar även diktatorernas makt.


Insändare
Rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet 2017!
Rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet 2017!

Utrikes
Israeliskt stridsflyg anföll militär anläggning i Syrien
Israeliskt stridsflyg anföll militär anläggning i Syrien
Målet tros vara ett syriskt vetenskapligt forskningscenter för kemiska vapen och även en utvecklingsplats för robotvapen. Syrien är uppbackat av Iran och Ryssland.


Utrikes
USA:s försvarsminister varnar Sverige
USA:s försvarsminister varnar Sverige
En Statement of Intent (SOI) om utökat militärt samarbete finns sedan ett år mellan USA och Sverige. I ett hemligstämplat brev till Peter Hultqvist varnar USA:s försvarsminister James Mattis för konsekvenserna av att underteckna konventionen om en kärnvapenfri värld, enligt SvD.

Inrikes
Mikael Odenberg vs. Ulf Kristersson
Mikael Odenberg vs. Ulf Kristersson
Många menar att Mikael Odenberg är den siste moderaten sedan Mats Johansson dog och Rolf K Nilsson gick över till Medborgerlig samling.


Utrikes - Politik
Du kommer att mikrochippas, det är bara en fråga om tid
Du kommer att mikrochippas, det är bara en fråga om tid
Enligt fria oberoende medier i USA närmar sig eller passerar landet, och då förmodligen resten av västvärlden så småningom, övervakningssamhället i George Orwells roman ”1984” från 1949.

Utrikes
Facebooks används för slavhandel
Facebooks används för slavhandel
Grävande journalistik avslöjar Facebooks roll i människosmuggling och slavhandel.


Ekonomi
Kan fler bebisar rädda välfärdsstaten?
Kan fler bebisar rädda välfärdsstaten?
Välfärdsstaten med sin fördelningspolitik har stora bekymmer. Ekonomen Daniel J. Mitchell förklarade redan förra året att USA står inför en allvarlig långsiktig utmaning, som är överförbart på många andra länder inklusive Sverige.

Debatt
SVT är en kulturmarxistisk bastion
SVT är en kulturmarxistisk bastion
SVT som låtsats vara neutrala är i själva verket en kulturmarxistisk bastion som har en fientlig agenda mot det svenska folket hävdar Bechir Rabani i denna debattartikel.


Insändare
Liv räddas och släcks på kvinnokliniker
Liv räddas och släcks på kvinnokliniker
Dagens insändare kommenterar händelsen där ofödda barn fortsätter att leva efter aborten.

Utrikes
Ordkriget mellan Trump och Kim Jong-un
Ordkriget mellan Trump och Kim Jong-un
Nordkorea varnar USA för att de har gjort upp planer på ett robotangrepp med robotar riktade mot amerikanska militärbaser i Guam i Stilla havet. Robotbanan skulle i så fall gå rakt över Japanska territorium.


Inrikes
JK:s beslut i Haverling-affären: chefer vid Uppsala universitet missförstod yttrandefriheten
JK:s beslut i Haverling-affären: chefer vid Uppsala universitet missförstod yttrandefriheten
Inget hindrar en offentligt anställd från att uttrycka tankar, åsikter och känslor om arbetsgivaren och verksamheten. Rätten att göra det är tvärtom skyddad av grundlagen.