Jag vill tala om några ljusa sidor av detta avskyvärda val, och en av de allra mest uppenbara är denna: teknologin har gjort det möjligt för oss att överkomma pressens grindvakt, motsätta oss de officiella berättelserna, ta del av verkliga nyheter och verkliga fakta, och hota det politiska etablissemangets grepp om den allmänna opinionen. Informationsanden är ur flaskan, och den kommer inte att återvända. I den digitala världen överger folk det som Tom Woods kallar de tillåtna åsikterna, och har verkliga debatter utan något mediafilter.

ljussida2_1024

I social media är det möjligt att få sina ”nyheter” skräddarsydda till sitt eget synsätt. När CNN till exempel visade upp opinionsundersökningar som visade på en viss trend, var det tänkt att vi alla skulle acceptera detta som en evangelisk sanning. Men om CNN aldrig dyker upp i ditt flöde, och om du inte tittar på CNN, då är det som om den opinionsundersökningen aldrig ägt rum, i alla fall inte för dig. Och fler och fler människor stänger av och kringår grindväktarna. Poängen är att media och partierna har tappat kontrollen över den tillåtna berättelsen.

Vår utmaning har inte att göra med tillgången på information, utan snarare filtreringen av den. Den lavin som består av nyheter dygnet runt, hemsidor och social media, skapar så mycket brus att den politiska klassen faktiskt döljer sin kriminalitet mitt framför näsan på oss. De hoppas bara att den kommer att dränkas i allt annat brus. I Watergate-eran hade ett enkelt inbrott hela landet i sitt grepp i flera månader.

Idag verkar varje Wikileaks-avslöjande innehålla fröna till tusentals Watergates. Informationen finns där för den som bryr sig. Det handlar alltså inte om att vi inte vet vad politikerna sysslar med, utan snarare att vi vet för mycket, och en sorts mättnad inträffar som får oss att rycka på axlarna och acceptera det.

Socialliberalerna har avslöjats

Ytterligare en ljus sida: Socialliberaler och Demokrater har fullständigt avslöjats som de illiberala despoter de alltid varit, oavsett vilken politik eller vilka mål de säger att de stödjer. Valet har avslöjat vilka de verkligen är, deras reaktionära taktik och deras nu avslöjade agenda.

Idén att konservativa ens existerar, och deltar i val, tar de som en förolämpning. Detta val har på så många sätt gjort detta uppenbart för vanliga människor, men det är särskilt tydligt i det öppna hat och förakt som Trump-supportrar får utstå. Oavsett vad du tycker om Trump är detta offentliga avmaskerande av vänstern något nytt.

Alla här vet vad verklig liberalism är. Men de som stal det ordet från oss, dagens socialliberaler, vet det inte. De bygger verkligen inte en arbetarklassrörelse, för att uttrycka det milt. De är långt ifrån din fars liberaler, som organiserade sig i fackföreningar, eller som sa till oss att älska, inte kriga.

De bryr sig inte alls om medborgerliga friheter, och när det kommer till fred räcker det med att inse att framstående neokonservativa stödde Hillary Clinton. Vi talar inte enbart om galna studenter som kommer att växa upp, eller en handfull marxistiska radikaler. Mainstream-demokrater, inklusive Hillary och Obama,  är direkt ansvariga för att ha använt identitetspolitik för att gynna sig själva, genom att elda på hat och misstro.

Beträffande vänsterns innerliga demokratikärlek, börjar de diskutera att överge demokratiska resultat nu när bakåtsträvarna har haft modet att rösta fel. Vi har sett detta med Brexit i Storbritannien, och vi har sett det här med New York Times som funderar på olika sätt att annullera röster tillhörande oönskade delar av väljarkåren.

Lägg märke till hur de börjar med en helt galen ide, som de sedan gör reträtt ifrån till en halvvägs-position som nästan låter rimlig i jämförelse. När små grupper kräver att vi ska använda oss av 31 stycken könspronomen, kan vi skratta åt det och kalla det absurt. Det sår dock ett frö för framtiden. När en aktris postar en animerad video som gläds åt den vita mannens utplånande, kan vi avfärda henne som en hatfylld galning. Men vad kommer vi att ha för konversation om några år?

Och ja, socialliberalerna använder staten för att uppnå sina mål. Många av er har säkert hört talas om professorn vid University of Toronto som hamnat i hetluften efter att ha vägrat använda dessa 31 könspronomen. Han kan mycket väl förlora sitt jobb, och bortom det kan staten dra honom inför rätta och tvinga honom att betala böter. Om du tror att tal inte kommer att kriminaliseras snart i USA, måste jag erkänna att jag tror att du har fel.

Även när en kriminell straffpåföljd inte är att vänta, försöker socialliberalerna förstöra livet för alla de som inte håller med dem. Ett exempel på detta är den NYU – professor som skapade en pseudonym som han använde för att twittra hånfull kritik mot skolans politiska korrekthet.

Han har helt övergivits av sin administratörer, tvingats ta ledigt, och det är möjligt att han får sparken. Trots att han aldrig anklagas för att ha gjort något olagligt, till skillnad från hans kanadensiska motsvarighet, kommer han att leva resten av sitt liv i en sorts fängelse. Hans akademiska karriär, förhållanden och finanser kommer att minska. Han kommer att begränsas och hans liv kommer att bli mindre.

Det är detta som socialliberalerna har förvandlats till idag: religiösa fanatiker som påtvingar en godkänd världsåskådning baserad på en evigt skiftande PK-kod. En sak är säker, och det är här som många libertarianer har fel: det allra allvarligaste hotet mot friheten idag kommer inte från högern, utan det kommer från vänstern.

Det är faktiskt löjligt att låtsas som om det vore annorlunda, även om vi korrekt hävdar att vi inte är konservativa. Frihetens existentiella hot står inte att finna i fem idiotiska skinnskallar som springer omkring i skogen iklädda lakan, utan i de miljontals socialliberala despoter som finns överallt, som den som lär ut samhällskunskap på ditt barns skola. Men de överspelade sin hand 2016, och som ett resultat vaknade miljontals amerikaner upp.

Högern har förstört sig själv

Vi ska dock inte lura oss själva till att tro att högern är bättre bara för att den inte har makten. En ytterligare ljus sida är detta: vi ser det republikanska partiet kollapsa framför våra ögon. Det är fantastiskt att se, även om det alltid var oundvikligt. Demografiska förändringar i stater som Texas och Florida har redan dömt ut det republikanska partiet som ett nationellt parti. Trump och valet skyndade dock på denna verklighet.

Det är hög tid att vi inser att det enda som konservativa konserverar är de politiska jobben, och det republikanska partiet har aldrig egentligen stått för något annat än krig och banker.

Det moderna republikanska partiet är globalister, militarister, korporatister, och anti-populister. Högern valde neokonservatism över icke-interventionism, Wall Street över Main Street, storstad över land, och Washingtons administrativa stat över federalism och delstatsrättigheter. De valde den amerikanska centralbanken över guld, Lockheed Martin över Woolworth, och Goldman Sachs över din länsbank.

De gladdes åt uppkomsten av 1900-talets imperie-presidentskap. De valde utbudsekonomi över laissez-faire, Milton Friedma över Ludwig von Mises, skattelättnader över konstitutionalism. De omfamnade välfärdsstaten och den regulativa staten, istället för att argumentera för optimism, kapitalism, äganderätt och möjlighet. De tillät vänstern kalla dem för rasister och reaktionärer.

De välsignade bidragen så att de kunde behålla sina jobb i kongressen och deras politiska fördelar. De valde att förstatliga samhällsfrågor och ge en otrolig makt till Högsta Domstolen. De valde John McCain och Mitt Romney över Ron Paul!

Mina damer och herrar, detta är en rörelse som förtjänar att gå under! Konservativa och det republikanska parti som de använder sig av, har förlorat rätten att hävda att de står för privat egendom och personlig frihet. De existerar enbart för att vara ”mindre socialliberala” än de socialliberala. De accepterar den underliggande principen att staten styr våra liv. Den enda frågan de bryr sig om är hur den gör det, i vilken omfattning, och med vilka mål i sikte.

Vägen framåt ligger öppen

Även om vi kan fira medias och de två partiernas tillbakagång och fall måste vi samtidigt erkänna att vi har givits en gåva. En gåva av klarsynthet, medan de demokratiska valens fasad spricker. En gåva av missnöje, av ilska mot staten och den politiska klassen. En gåva av populism, med alla de möjligheter och faror som det för med sig.

Valet 2016 är en gåva, och vårt jobb består i att öppna den: att vända nationens politikerförakt till ett politik-förakt.

Jag sa inte att vi behövde en ”ny” libertarianism, eftersom det inte finns någon sådan. Frihet är helt enkelt negationen av statlig makt i samhället, inte en politisk tredje väg mellan vänstern och högern, och inte en hybridideologi. Nej, det vi behöver är ett nytt libertarianskt varumärke, vi behöver sälja mer och marknadsföra bättre, inte en ny produkt. Vi vet redan att frihet fungerar. Teori och historia bevisar detta. Men frihet har inte bestått, har aldrig vare sig förståtts eller accepterats i vid mening, och är konstant under attack.

Vi kanske till och med måste tänka om gällande termen ”libertarian”, även om det gör mig ont att säga det. Som Mises förutspådde har socialisterna framgångsrikt kidnappat vårt rättmätiga namn, liberalism, och vi har inte årtionden till övers för att återvinna det. Varumärket libertarianism, i alla fall den urvattnade version som väldigt oframgångsrikt förespråkats av Gary Johnson och Bill Weld, behöver omformas.

Vi är inte ”lågskatte-liberaler”, vi imponerar inte på någon genom att använda meningslösa socialliberala slogans som ”social inklusion”, och vi främjar inte frihetens sak genom att hävda att vi delar samma mål som socialliberaler. Vårt vinnande budskap är inte Demokrat Light, Republikan Light, och det är absolut inte Libertarian Light!

Johnson och Welds kampanj har varit en fantastiskt bortkastad möjlighet att nå ut och vinna valets allra största pris – de miljontals missnöjda konservativa som var redo att överge GOP för en såpass osannolik kandidat som Trump – allt detta för något sorts masochistiskt behov att övertyga socialliberala att vi inte är en elak hjärtlös höger. Och trots detta, hur många Bernie-supportrar eller Occupy Wall Street-människor kommer faktiskt att rösta på Johnson, snarare än Hillary eller Jill Stein?

Men jag är inte bara kritisk mot den nuvarande libertarianska kampanjen. Libertarianer har under årtionden begått det fatala misstaget att framställa sig som fientligt inställda till familjen, till religion, till tradition, till kultur, och till samhälleliga institutioner – med andra ord, fientligt inställda mot civilsamhället själv!

Men civilsamhället är per definition de medel vi använder för att organisera de mänskliga angelägenheterna utan staten. Är det verkligen så svårt att förstå att familjen är den första, sista och allra viktigaste försvarslinjen som individen har mot staten?

De strategiska kostnaderna av detta misstag är oberäkneliga. Friheten har sålts som en ideologi för atomiserade individer, för själlösa ekonomiska aktörer som endast bryr sig om att bli rika, för knark- och sex-besatta libertiner, för folk utan trohet till något annat än deras direkta egenintresse.

Ett stort misstag! Om vi vet något om den mänskliga naturen är det att vi alla vill vara del av något större än oss själva. Inget av detta ändras bara för att vi libertarianer inte vill att staten ska vara detta ”större” som folk är en del av! Ja visst är nationalism som går hand i hand med statsdyrkan och militarism farligt.

Men vi kan inte önska bort den helt och hållet mänskliga impulsen att skapa in-grupper och allianser i en farlig och oförutsägbar värld. Borde vi fördöma de amerikanska indianernas nationalism? Borde vi förbjuda Oktoberfest och St. Patrick’s Day, på basis av att det är fel att fira alla former av identitet?

Frihet borde inte skilja oss från våra familjer eller samfund. Tvärtom borde frihet förbättra våra samfund. Jag ser fram emot den dagen då det inte är något speciellt med att vara libertarian, utan det är lika vanligt som att ha gröna ögon, vara katolik, eller ha en viss musiksmak. Frihet borde erbjuda samarbetets bindande lim, inte någon sorts onaturlig hyper-individualism, helt skild från den mänskliga upplevelsen.

Låt oss förespråka en annorlunda vision av frihet. En robust, muskulös, pragmatisk vision som överensstämmer med verkligheten och den mänskliga naturen. En som inte krigar mot kultur, tradition, familj, religion eller gemenskap. En som passar in på världen som världen verkligen är: hårdkokt, pragmatisk, resultatinriktad, fokuserad på problem och marknadslösningar.

Ett effektivt libertarianskt budskap måste vara:

  • för privat egendom, ägande, handel, och emot välfärdsstaten,
  • mot staten, centralbanken, globalism och krig,
  • öppet i sitt stöd för decentralisering, secession och lokalism,
  • orädd i sitt användande av populism och borgerlig materialism, och
  • välkomnande mot religion, tradition och familj.
 
Med andra ord borde vi ändra libertarianismens varumärke till att passa världen som den är, att sälja den på det mänskliga handlandets marknad. Det är det här ögonblicket som frihetligt sinnade människor har väntat på, den största politiska och samhälleliga omvälvningen sedan 1960-talet. 
 
Vägen framåt ligger öppen. Vi behöver bara inse att den är där.
 

Jeff Deist 

 

 

Texten är publicerad med rättigheter från Mises.se