Frankrike
Frankrike på gränsen till total kollaps
Opinionsundersökningar pekar på att en tredjedel av de franska muslimerna vill införa den islamiska sharialagen fullt ut. De visar också att en överväldigande majoritet av Frankrikes muslimer stöder jihad, särskilt jihad mot Israel, ett land man helst skulle vilja utplåna från jordens yta.
Frankrike på gränsen till total kollaps
Publicerades 2016-12-12

I den nyutkomna boken Kommer kyrkklockorna att ringa i morgon? (Les cloches sonneront-elles encore demain?) tar Philippe de Villiers upp kyrkdöden i Frankrike, och noterar att kyrkorna i många fall ersätts av moskéer. På bilden ovan ingriper fransk kravallpolis 3 augusti mot en präst och hans församling, och släpar ut dem ur St Rita-kyrkan i Paris innan den ska rivas. Nationella frontens ledare Marine Le Pen rasade över tilltaget: "Tänk om de ersatte salafistmoskéer med parkeringsplatser i stället för våra kyrkor?" (Bildkälla: Skärmdump från Russia Today)

Stämningen i Frankrike är kaotisk. Migranter från Afrika och Mellanöstern orsakar oordning och osäkerhet i många städer. Det enorma slumområdet känt som "djungeln i Calais" har just rivits, men nya slumområden tillkommer varje dag. I östra Paris täcks gator av korrugerad plåt, presenningar och lösa bräder. Våldsincidenter är vanliga. Frankrikes 572 "no-go zoner", officiellt benämnda "särskilt utsatta områden", fortsätter att växa, och poliser som dristar sig att närma sig dem får ofta betala dyrt.

Nyligen körde en polispatrull rakt in i ett bakhåll, och deras bil bombarderades med molotovcocktails samtidigt som folkmassan hindrade poliserna från att ta sig ut. Patrullerande poliser har instruktioner från högre ort att de ska fly hellre än försöka slå tillbaka om de attackeras.

Denna räddhågsenhet har retat upp många poliser, vilket man visat idemonstrationer. Inga terrorattacker har utförts sedan 26 juli, då en präst slaktades i kyrkan i Saint-Etienne-du-Rouvray, men underrättelsetjänsterna är helt på det klara med att många jihadister återvänt från Mellanöstern och står redo att agera, och att upplopp riskerar att bryta utvar som helst, när som helst, på grund av vilken orsak som helst.

Trots att man är överväldigad av en inrikessituation man med nöd och näppe har kontroll på, lägger sig den franska regeringen i internationella angelägenheter: En "palestinsk stat" är fortfarande en hjärtesak, och Israel är fortfarande favoritsyndabocken.

Trots att både Frankrike och de palestinska områdena var i uselt skick, förklarade Frankrikes utrikesminister Jean-Marc Ayrault i våras att det var "angeläget" att man blåste nytt liv i "fredsprocessen" och skapade en palestinsk stat. I detta syfte stod Frankrike värd för ett internationellt möte i Paris 3 juni. Varken Israel eller palestinierna var inbjudna. Mötet blev en total flopp. Det avslutades med ett urvattnat uttalande om den "absoluta nödvändigheten" i att gå "framåt".

Men Frankrike gav sig inte för det. Regeringen bestämde sig snabbt för att hålla ett nytt möte i december. Denna gång med Israel och palestinierna. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu konstaterade att Israel inte är i behov av några medlare och avböjde inbjudan.

De palestinska ledarna tackade däremot ja. Palestinska myndighetens talesman Saeb Erekatgratulerade Frankrike och tillade, föga förvånande, att det var just Palestinska myndigheten som "föreslagit" idén för fransmännen.

Nu när Donald Trump valts till USAs president, är det sannolikt att Newt Gingrich kommer att få en framträdande roll i Trumps regering. För några år sedan sa Gingrich att det inte finns något palestinskt folk. Förra veckan tillade han att bosättningarna inte på något sätt utgör ett hinder för fred. Med tanke på detta pekar allt på att även decemberkonferensen kommer att bli ett fiasko.

Icke desto mindre arbetar franska diplomater tillsammans med palestinska företrädare på en FN-resolution för att utropa en palestinsk stat inom "1967 års gränser" (vapenstilleståndslinjen 1949), men utan något fredsfördrag. De hoppas tydligen att avgående presidenten Barack Obama inte ska åberopa USAs veto i Säkerhetsrådet och att man på så vis ska få igenom resolutionen där.

Men det är långt ifrån säkert att Barack Obama vill avsluta sitt presidentskap med en så öppet splittrande gest. Det är därmed sannolikt att Frankrike kommer att misslyckas här också. Igen.

Frankrike förefaller under många år ha byggt hela sin utrikespolitik på ett vänskapligt förhållandemed Islamiska konferensorganisationen (OIC): 56 islamiska länder, samt palestinierna.

Från början kan Frankrikes intention ha varit att ta USAs plats som global supermakt, få tillgång till billig olja, göra affärer med oljestinna islamiska stater, och en förhoppning om att undvika inhemsk terrorism. Alla fyra målen har gått i stöpet. Det är också uppenbart att Frankrike har mer akuta problem att lösa.

Men Frankrike envisas, eftersom man desperat försöker begränsa problem som troligtvis inte kan lösas.

På 1950-talet var Frankrike något helt annat än vad det är nu. Det var en vän till Israel. Den "palestinska saken" existerade inte. Kriget i Algeriet rasade för fullt, och den stora majoriteten franska politiker skulle inte ens tänka tanken att skaka hand med förhärdade terrorister. Allt detta ändrades efter Algerietkriget.

Charles de Gaulle överlämnade Algeriet till en terrororganisation vid namn Nationella befrielsefronten. Sedan påbörjade han en strategisk omorientering av Frankrikes utrikespolitik, det som kallades "Frankrikes arabiska politik".

Frankrike undertecknade handels- och militära avtal med diverse arabiska diktaturer. För att förtjusa sina nya vänner införde man ivrigt en anti-israelisk politik. När terrorism i form avflygplanskapningar uppfanns av palestinierna på 1970-talet, och i och med morden på de israeliska idrottsmännen under OS i München 1972, blev "palestiniernas sak" plötsligt ett "heligt mål" och ett användbart maktverktyg i arabvärlden. Frankrike hoppade på båten och blevstenhårt pro-palestinskt.

Palestinierna började använda sig av internationell terror, och Frankrike valde att acceptera denna terror så länge man själv inte drabbades. Samtidigt välkomnade landet en massinvandring från den arabisk-muslimska världen, som uppenbarligen var ett led i en muslimsk ambition att sprida islam.

Frankrikes muslimska befolkning har därefter expanderat kraftigt, utan att assimileras. Frankrike uppfattade det inte medan det hände, men man försatte sig i en fälla, en fälla som nu håller på att slå igen.

Frankrikes muslimska befolkning förefaller vara anti-fransk, om man talar om judisk-kristna upplysningsvärderingar, och pro-fransk i den bemärkelsen att Frankrike underkastar sig islamskrav. Eftersom Frankrikes muslimer också är pro-palestinska, borde där i teorin inte finnas något problem. Men Frankrike har underskattat konsekvenserna av det extremistiska islams uppgång i den muslimska världen och annorstädes.

Franska muslimer ser sig i allt högre utsträckning i första hand som muslimer. Många hävdar att Väst för krig mot islam; de ser Frankrike och Israel som delar av västvärlden, därför bekrigar de båda.

De ser att Frankrike är anti-Israel och pro-palestinskt, men de ser också att många franska politiker har förbindelser med Israel, vilket sannolikt leder till slutsatsen att Frankrike inte ärtillräckligt anti-Israel och pro-palestinskt.

De ser att Frankrike tolererar palestinsk terrorism, och kan därför inte förstå varför Frankrike krigar mot islamisk terror på andra håll i världen.

I ett försök att blidka landets muslimer tror den franska regeringen kanske att den inte har något annat val än att vara så anti-Israel och pro-palestinsk som möjligt – även om allt pekar på att denna politik inte alls går hem i opinionen.

Utan tvekan har den franska regeringen förstått att man inte kan förhindra vad som alltmer ser ut som en överhängande katastrof. Katastrofen äger redan rum.

Kanske hoppas den nuvarande regeringen på att man ska kunna fördröja katastrofen lite ochundvika ett inbördeskrig. Kanske hoppas de att "no-go zonerna" inte kommer att explodera – åtminstone inte så länge just de sitter på sin post.

I dag bor sex miljoner muslimer i Frankrike, cirka tio procent av befolkningen, och andelen är stadigt på uppgående. Opinionsundersökningar pekar på att en tredjedel av de franska muslimerna vill införa den islamiska sharialagen fullt ut. De visar också att en överväldigande majoritet av Frankrikes muslimer stöder jihad, särskilt jihad mot Israel, ett land man helst skulle vilja utplåna från jordens yta.

Frankrikes mest framträdande muslimska organisation, Islamiska organisationers förbund i Frankrike(Union des Organisations Islamiques de France) är den franska grenen av Muslimska brödraskapet, en rörelse som borde listas som terrororganisation med tanke på att man har som öppet mål att störta västerländska regeringar. Muslimska brödraskapet finansieras primärt av Qatar, ett land som investerar tungt i Frankrike – och har lyxen att ha en helt egen amerikansk flygbas.

Judar lämnar Frankrike i rekordtakt, och det är en strid ström utan slut. Sammy Ghozlan, ordförande för Nationella byrån för vaksamhet mot antisemitism, upprepade i många år att "Det är bättre att lämna än att fly". Senare blev han rånad, och hans bil brändes upp. Han valde attlämna och bor nu i Israel.

Resten av Frankrikes befolkning ser tydligt situationens allvar. En del är arga och upproriska; andra verkar ha resignerat inför det värsta tänkbara: ett islamistiskt maktövertagande i Europa.

Nästa franska val äger rum i maj 2017. Sittande presidenten François Hollande har förlorat all trovärdighet och har ingen chans att bli omvald. Men vem som än kommer till makten får en tuff uppgift.

Fransmännen verkar ha tappat förtroendet för Nicolas Sarkozy, så valet kommer troligen att stå mellan Marine Le Pen, Alain Juppé eller François Fillon.

Marine Le Pen är högerradikala Nationella frontens kandidat.

Alain Juppé är borgmästare i Bordeaux, och kampanjar ofta i sällskap med stadens imam Tareq Oubrou. Fram tills helt nyligen var Tareq Oubrou medlem i Muslimska brödraskapet. Alain Juppé verkar tro att de nuvarande oroligheterna kommer att lugna ner sig om Frankrike baraunderkastar sig till fullo.

François Fillon kommer troligen att bli de konservativas kandidat. Han sa nyligen att "islamisk sekterism" skapar "problem i Frankrike". Han sa också att om inte en palestinsk stat skapas mycket snabbt, kommer Israel att utgöra "det största hotet mot världsfreden".

För tre år sedan gav den franske filosofen Alain Finkielkraut ut en bok, Den olyckliga identiteten(L'identité malheureuse), vilken beskrev farorna med islamiseringen av Frankrike och de stora problem som uppstår ur denna. Juppé valde medvetet en kampanjslogan som gick på tvärs mot Finkielkraut: "Den lyckliga identiteten".

Sedan Alain Finkielkraut gav ut sin bok har andra pessimistiska böcker blivit bästsäljare i Frankrike. I oktober 2014 publicerade kolumnisten Eric Zemmour Le suicide français ("Det franska självmordet"). För några veckor sedan gav han ut en ny bok, Un quinquennat pour rien("Fem år till ingen nytta" – quinquennat är den femårsperiod en fransk president sitter vid makten). Han beskriver det han ser i Frankrike som "invasion, kolonisation, explosion".

Zemmour definierar den miljon muslimer som kommit till Frankrike de senaste fem årtiondena som en invasion, och den senaste tidens migrantvåg som en följd av denna invasion. Han framställer uppkomsten av "no-go zoner" som skapandet av islamiska territorier på fransk mark och en viktig del i kolonisationsprocessen.

Han skriver att de utbrott av våld som nu sprider sig är tecken på en nära förestående explosion; förr eller senare kommer upproret att få fäste.

En annan bok, Les cloches sonneront-elles encore demain? (Kommer kyrkklockorna att ringa i morgon?), gavs nyligen ut av den franske före detta regeringsmedlemmen Philippe de Villiers. Villiers skriver om kyrkdöden i Frankrike, och noterar att kyrkorna i många fall ersätts av moskéer.

Han tar också upp problemet med de tusentals vapen som finns i "no-go zonerna" (rena krigsvapen som Kalasjnikovgevär, Tokarevpistoler, M80 Zolja pansarvärn, med mera). Han tillägger att vapnen troligtvis inte ens kommer att behöva användas; islamisterna har redan vunnit.

 13 november 2016 var årsdagen av attackerna i Paris. Plaketter avtäcktes överallt där människor dödades. På dem kunde man läsa: "Till minne av de skadade och mördade offren för attackerna". Ingenstans nämndes jihadistiskt barbari. På kvällen återinvigdes Bataclanteatern med en konsert av Sting.

Kvällens sista låt var "Insh' Allah": "Om Allah vill". Ledningen för Bataclan hindrade två medlemmar ur det amerikanska bandet Eagles of Death Metal – som stod på scen när attacken inleddes – från att komma in på konserten. Några veckor efter attacken hade bandets sångare Jesse Hughes haft mage att kritisera de inblandade muslimerna. Bataclans chef sa om Hughes, "Det finns saker man inte kan förlåta".

Dr. Guy Millière 

Dr. Guy Millière är professor vid Paris universitet och har skrivit 27 böcker om Frankrike och Europa.


 Texten är publicerad med rättigheter från Gatestone


                           




Annons:


Target Africa
Människorättskämpen Obianuju Ekeocha gör upp med modern kolonialism i boken Target Africa.

Kristna Värdepartiet
Att bry sig om 150 000 liv är viktigare än en ny regering!
Att bry sig om 150 000 liv är viktigare än en ny regering!
Roland Ohlsson från Kristna Värdepartiet bemöter Lukas Berggrens artikel


Partiet som tar kvinnornas parti
Kristna Värdepartiet är ett parti som står upp för kvinnors rättigheter, skriver en grupp kvinnliga partimedlemmar.

Kristna Värdepartiet
Roland Ohlsson: Kompromiss är fel väg att gå
Roland Ohlsson: Kompromiss är fel väg att gå
Roland Ohlsson från Kristna Värdepartiet bemöter de tre pingstprofilernas debattartikel om varför de anser att man bör rösta på KD.


Kristna Värdepartiet
Lars Borgström: Bestraffa inte kollektivt!
Lars Borgström: Bestraffa inte kollektivt!
Kristna Värdepartiets Lars Borgström ifrågasätter Liberalernas kollektivbestraffning av religiösa friskolor.


Om Pride och människovärdet
Människovärdesprincipen gäller för alla. Men människans förutsättningar gäller också för alla. När ”HBTQ”-rörelsen vänder sig mot dessa motverkar den människovärdet.

Livets marsch i Linköping
På nationaldagen marscherade ett femtiotal personer för livet.




Israel firades på Öckerö
Med anledning av staten Israels 70-årsfirande hölls en samling på Öckerö den 21 april

Det enda partiet som står upp för de ofödda
Kristna Värdepartiet är det enda partiet som verkligen står upp för de ofödda, menar Annette Westöö.


Kulturens tystnad
Om den svenska kulturen och dess relation till kommunismen.

Skolan
Krafttag mot våldet i skolan
Krafttag mot våldet i skolan
Krafttag krävs mot våldet i skolan. En trygg skolmiljö är grundläggande för barnens psykiska välbefinnande, skriver Lars Borgström och Annette Westöö, talespersoner för Kristna Värdepartiet.


Kristna Värdepartiet
Samtycke – den sista moraliska bastionen!
Samtycke – den sista moraliska bastionen!
Debattartikel av Mats Selander, ordförande för Kristna Värdepartiet

Inrikes
Medborgarjournalisten Bechir Rabani död – arbetade med granskning av Aschberg.
Medborgarjournalisten Bechir Rabani död – arbetade med granskning av Aschberg.
Bechir Rabani, känd från organisationen Megafonerna, avled plötsligt tidigt på fredagsmorgonen under mystiska omständigheter.


Inrikes
Unik granskning av Robert Aschbergs verksamhet
Unik granskning av Robert Aschbergs verksamhet
Robert Aschberg med ett tydligt kommunistiskt förflutet har hyllats i medier som “trolljägare” och flitig “antirasist”. Men vilka motiv och krafter ligger egentligen bakom hans arbete?




Inrikes - Intervju
Amerikanska nyhetsanalyser firar 500 podcastavsnitt
Amerikanska nyhetsanalyser firar 500 podcastavsnitt
Intervju med aktören för en av Sveriges mest aktiva alternativmediasajter.

Nyheter - Norden
Islamistiska regler i danska skolor
Islamistiska regler i danska skolor
Två före detta lärare vid skolan Nord-Vest beskrev hur barnen på skolan talade om danskar i termer som "de och vi". I en poesitävling komponerade flera barn dikter som beskrev deras önskan att klå upp och bryta benen och händerna på de "danska svinen".


Hälsa och hållbar utveckling
Lars Bern redogör för vad han anser vara de verkliga miljöproblemen till skillnad från klimathysterin.

Ledare
Sverige har en bit kvar till verklig jämställdhet
Sverige har en bit kvar till verklig jämställdhet
Jämställdhetsdebatten i Sverige väljer selektivt ut fakta som ger en falsk bild av att ojämnställdhet bara är till männens fördel.


Utrikes - Mellanöstern
Tel Aviv – vegan capital of the world
Tel Aviv – vegan capital of the world
Med 400 veganska och vegetariska restauranger gör Tel Aviv namn för sig som “vegan capital of the world”.

Analys - Ekonomi - Per Bylund
Kinas ekonomiska mirakel är en bluff
Kinas ekonomiska mirakel är en bluff
Per Bylund analyserar påståendet om Kinas fantastiska tillväxt.


Åsikt -Insändare
Statstelevisionen ska även fomellt bli statstelevision
Statstelevisionen ska även fomellt bli statstelevision
Inte en enda kommentar har lagts ut på någon av de 31 inläggen av Josef Svenberg (mp) på Ekot, men ändå lämnade jag en kommentar. Märk väl en rumsren fast kritisk kommentar.

Utrikes
Ett etappsteg på det kinesiska Sidenvägsprojektet spikat
Ett etappsteg på det kinesiska Sidenvägsprojektet spikat
Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet lägger en 826 km lång järnvägsförbindelse på sina territorier. Frågan är hur kineserna ska lösa frågan med hur de ska komma över eller under den 300 km långa sträckningen över Kaspiska havet.


Ryska revolutionen 100 år
7 november 1917 inträffade ryska revolutionen, en händelse som mer än någon annan fullföljde konsekvenserna av människans förkastande av Gud, då den i stället överlämnade makten till egenmäktiga människor. Vi ser dess mönster och inflytande tydligt hos oss än idag.

Reformationen och musiken - inte bara församlingen
Idag är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser, vilket inledde reformationen. Ofta har församlingens nyvunna roll tolkats som något av ett lekmannaideal eller ett slags likställande av roller. Luther vill dock samtidigt behålla expertis på olika områden; ett av dem var musikens.


Intervju: Peter Ahlman från The Last Reformation Sweden
I Kristna kretsar så är de både älskade och hatade. Vissa kristna anser att de är den rörelse som är mest bibeltrogna, medans andra anser att de håller på med villolärar. Vi har intervjuat personen bakom The Last Reformation Sweden.

Krönika - Lars Bern
Trumps våta dröm – vänsterns och medias moraliska skeppsbrott
Trumps våta dröm – vänsterns och medias moraliska skeppsbrott
Lars Bern kommenterar de senaste skandalerna inom vänstern och media.


Nyheter - Utrikes - Vetenskap
Unik hjärtoperation utförd på Hadassah Medical Center
Unik hjärtoperation utförd på Hadassah Medical Center

Ekonomi
Efterfrågan skapar inte arbete
Efterfrågan skapar inte arbete
Det är nästan universellt accepterat idag att efterfrågan (läs: konsumtion) skapar arbetstillfällen. Den här övertygelsen stödjer den generella Keynesianska idén att regeringar bör ”stimulera” ekonomin, antingen genom finans- eller penningpolitik, när den genomgår en recession.


Nyheter - Israel
Israel dominerar cyber security-marknaden
Israel dominerar cyber security-marknaden

odtülüler dershanesi ankara kız yurdu yurt kızılay dershaneler