När jag lanserade min tanke att bilda en Riksförening för metabola sjukdomars bekämpande var det två gamla läromästare som inspirerade mig. Den förste var läkekonstens fader greken Hippokrates som levde för 2.400 år sedan. 

Han skrev en ed för alla som utövar läkekonst som håller än idag och han myntade begreppet låt maten vara din medicin och medicinen vara din mat. Vad han menade var att vi skall äta en kost som håller oss friska och som evolutionen en gång anpassade oss till.

Och när vi ändå blir sjuka skall vi i första hand försöka möta det med en kost som minskar sjukligheten. För en gammal klok grek var detta givetvis självklarheter i en tid när det knappast fanns sjukhus eller mediciner att tillgå.

Den andra läromästaren var en forskare som hette Weston Price som för snart hundra år sedan gav sig ut i världen för att studera varför många då kvarvarande isolerade naturfolk, trots sitt hårda och utsatta liv, var kärnfriska. Hans rapport Nutrition and Physical Degeneration är ett av läkekonstens viktigaste verk.

Ändå är den förhållandevis okänd inom dagens skolsjukvård. Rapporten hade underrubriken: En jämförelse mellan Primitiva och Moderna Dieter och Dess Effekter. Inför det planerade uppstartsmötet med den tänkta föreningen, har jag tagit fram den rapporten som jag läste för några år sedan, för att fräscha upp mitt minne.

 Price´s upptäckter

Det som är uppseendeväckande med Price´s upptäckter är att naturfolken som ju helt saknade medicinsk sjukvård som vi känner den, själva utvecklat en ytterst sofistikerad kosthållning i linje med Hippokrates begrepp. Dessa folk levde helt på det den omgivande lokala naturen kunde erbjuda och de hade under sin utvecklingshistoria lärt sig vad de skulle äta för att hålla sig friska, få friska väl utvecklade barn och för att bota olika åkommor.

Där det var möjligt innehöll naturkosten en rikt varierad flora av växter, örter, frukter, bär, rötter och nötter men sällan odlat spannmål. Detta gav människorna ett brett spektrum av nyttiga mineraler och andra ämnen som var essentiella för hälsan. Kosten var även ofta rik på vildfångade animalier och man åt allt på bytesdjuren. Det nyttigaste på ett djur är ofta viktiga inälvor och fettdeponier.

De folk som höll kreatur som gav både mjölk och kött, hade givetvis dessa fritt betande i den omgivande naturen. Eskimåer som av naturliga skäl saknade många landväxande växter, fick förlita sig på, att de havslevande djur som de fångade och åt fått i sig de viktiga mineralerna i havet och att dessa fördes vidare till människor som åt djuren.

Price fann att naturfolken inte fick kardiovaskulära sjukdomar, fetma, cancer och diabetes, sannolikt inte heller degenerativa sjukdomar som Alzheimer. Och det berodde inte på att de inte blev gamla, de som överlevde olika umbäranden och svåra infektioner blev ofta lika gamla som vi.

De hade inte heller de nästan regelmässiga missbildningarna på skelett, kranier och tandställningar som vi har i den moderna världen. Karies var något helt okänt, likaså tandborstning. Förhållanden som arkeologer f.ö. även funnit hos skelettfynd från tiden före jordbrukssamhällets uppkomst.

Price fick även möjlighet att öppna folkens gravar för att studera deras anfäders skelett. Det han hittade var näst intill perfekt utvecklade skelett och perfekta kranier med alla tänder i gott skick.

Intressant bland hans upptäckter var också att hos många av dessa naturfolk hade det utvecklats en speciellt näringsrik kosthållning för blivande mödrar som de intog innan de blev gravida och sedan följde under såväl graviditeten som amningsperioden.

Man hade helt enkelt lärts sig hur man skulle få friska och starka avkommor. I och med att kvinnorna var friska och hade väl utvecklade skelett hade de heller inte de problem med själva barnafödandet som är vanligt i den s.k. utvecklade världen.

Många kanske frestas att tro att det var någon ärftlig skillnad mellan de naturfolk Price studerade och folken i den moderna delen av världen. Men så var inte fallet, när individer från naturfolkens samhällen lämnade dem och började leva som människorna utanför på den mer ensidiga och processade maten, fick de våra metabola sjukdomar också och deras tänder rasade.

Och då skall man komma ihåg att denna studie skedde på 30-talet då ändå kosten var förhållandevis allsidig. Med dagens högprocessade och ensidigt spannmålsbaserade kost är skillnaden givetvis ännu större, vilket bekräftas av den globala metabola pandemi som accelererat sedan omkring 1980, då skräcken för animaliska fetter spreds över världen och banade väg för industrimaten.

Vi kan konstatera att skolsjukvården och nutritionen i dagens moderna samhällen har tappat kontrollen över utvecklingen av den metabola sjukligheten. Den drar fram som en präriebrand över hela världen och kommer att växa till ett ohanterligt problem inom något decennium.

Ingen sjukvårdsatsning i världen kommer att klara av att ta hand om alla metabolt sjuka. Framtida generationer kan inte räkna med att få någon meningsfull hjälp. Vi ser redan hur skolsjukvården kapitulerat inför fettman och börjat stympa människors naturliga mag-tarmkanal i ren desperation.

Med andra ord vi måste inse att problemet med sjukligheten hamnar hos oss själva och måste lösas av oss själva. Tanken med Riksföreningen för metabola sjukdomars bekämpande är att vi skall lära av våra förfäder och de få kvarvarande skärvorna av naturfolken.

Vi skall samla erfarenheter från det vi vet om hur dessa människor levde, vad de åt och hjälpa varandra att komma tillbaka till den Hippokratiska kosthållningen. Att vända sig till skolsjukvården och Big Pharmas kemiska preparat blir rena nödåtgärden för dem som misslyckats med att administrera sin hälsa den naturliga vägen.

Uppstartsmötet

Låt oss ses i Tullhuset på Dalarö söndagen den 12 mars kl. 13.30. Jag hoppas att så många som möjligt kan ta sig ut till Dalarö den söndagen. Det är redan en spännande krets människor som anmält sig, så det bör bli ett givande och välbesökt möte.

Ni som vet att ni kan komma sänd mig gärna ett mejl till larsbern@live.se så vi vet hur många vi blir.